Ledsamhet

 photo nya iphonen 689.png
N
är jag väl blir ledsen av någon anledning, så uppskattar jag verkligen att vara ledsen. Att gråta en skvätt är så renande för själen. Sen är det såklart skillnad på olika anledningar till att vara ledsen, ifall det är hulkattack så uppskattar jag det inte lika mycket.

Idag har jag varit ledig och tur var väl det i och med att jag inte hade kommit någonvart då kollektivtrafiken stått helt stilla i min del av stan. Hade planer på museum med vän men det får bli någon annan dag. Mitt liv just nu känns intensivt och därför har det varit skönt att vara hemma idag och i stort sett inte gjort något vettigt alls.

Mina nya kurser denna termin är navigation (vilket jag älskar!!) och företagsekonomi: redovisning (trodde aldrig att jag skulle läsa något sådant). Samt kvällskurs i franska. Första gången var igår och jag ville avlida när jag skulle presentera en person på franska inför alla- snacka om kickstart. Det är exakt det här som kursen handlar om- lär dig tala med flyt. Så alla lektioner lär vara lika jävla ångestladdade, men jag måste göra det för att komma vidare i min franska för det är exakt detta jag har svårt med, det liksom stannar. Fine att läsa, fine att förstå, men inte att prata. Sen jobbar jag kvar på min bensinmack på andra sidan stan men vet inte riktigt vad jag kan söka för andra jobb, har inte direkt tid att bli upplärd och verka villig att skolka för att jobba. Till råga på all annan stress i livet får jag inget CSN denna månad- kaos!

Japp, ännu lite mer klagande från mig! Varsågod. Får väl försöka skaffa mig ett bättre liv.

Godnattkram!

03:20

 photo AF41E747-7886-474B-810D-DC72340C3F5A.jpg

Hejsan. Jag har precis kommit hem från tentafesten. Jag har några tankar som jag känner att jag vill dela med mig av.

1. Jag saknar costa rica väldigt mycket samt hela det livet- att ha resandet på fulltid.

2. Det har blivit ett verkligt problem för mig att säga hejdå. Jag hade två underbara polacker här igår över natten. Vi åt tacos, drack vin och pratade om våra liv. Istället för att behöva säga hejdå gav jag dom mina nycklar så att de skulle få sova ut. Jag kan inte säga hejdå. Det är det värsta jag vet, och jag gör allt för att slippa.

3. Fruktansvärt tentaångest över tentan jag hade idag. Hjärnsläpp.

4. Har börjat träna men måste också äta bättre.

5. Nu ska jag käka en billys och sen sova för ska jobba imorgon. Har inte en enda ledig dag. Behöver det.

Puss god natt

Förflutna känslor

 photo WIN_20140413_184446.jpg
Våren 2014. Lyon. I mitt alldeles fantastiska franska rum. När jag tänker tillbaka på min termin där känner jag den krypande känslan av olycka jag levde med under den perioden. Bodde äntligen i Frankrike på riktigt, min dröm sen så länge, men jag brydde mig inte alls om skolan, hade inga vänner från klassen, var förstörd över L som envisades med att komma och hälsa på flera gånger ändå, hängde med helt fel män som var mitt enda sällskap, samtidigt som min familj hemma splittrades helt och hållet och jag kunde inte göra någonting åt saken.

För två år sedan började jag den där kursen i franska vilket inte var det klokaste valet i mitt liv. Det är många händelser därifrån som är helt förträngda, och vissa av huggen mitt hjärta fick utstå under den tiden lever fortfarande med mig varje dag. Nu på måndag börjar jag om. Samma universitet, samma lokaler (här i Gbg), möjligen samma lärare, möjligen samma ångest. Nu ska jag lära mig franska igen.

 photo WIN_20140118_183731.jpg
Vintern 2013/2014. Mitt rum. Norr om Sthlm. Jag fick aldrig säga hejdå till huset, till mitt rum, fick inte packa mina egna saker, fick inte sova sista natten i min säng. Är det mitt barndomshem, jag vet inte, jag har haft så många, men det var här jag bodde i iallafall fyra år. Mitt liv från dessa år packades i lådor när jag var någonstans på andra sidan jorden och flydde ifrån denna verklighet. Under mina resor sen studenten har jag nog mest flytt, ifall det var någon som trodde något annat. Att fly är det lättaste, det skönaste. Då slipper man. Först flydde jag materialismen, sen flydde jag kärlek, sen mörkret, sen kärlek igen, sen kärlek igen samt denna flytt jag pratar om. Denna sista gång flydde jag från jul med familjen. Vill inte fira nån jävla jul med någon. Då är det lättare att fly än att säga som det är. Tredje året i rad som jag har varit utomlands över jul och nyår, ska nog försöka upprätthålla den traditionen.

Det är skönt att prata ut om det förflutna. För varför ska man gå runt och dölja sån skit? Jag ångrar inte ett dugg att jag flyttade till Lyon eller att min familj splittrades för det är sånt som är så jävla härligt med livet! Inte bara det bra, utan även det dåliga.

Just nu (eller ja för kanske en cirka vecka sen, är lite komma-hem-ångestfylld osv just nu) så mår jag så himla bra. Jag är äntligen omtyckt för den jag är, jag gör något som känns vettigt under dagarna, jag är så självständig, gör exakt som jag vill, reser när jag kan och vill, har kommit över allt som skulle kunna kallas kärlek och har insett att jag inte är redo för något i närheten av kärlek än på ett tag. Det har tagit ett tag att komma fram till den insikten, och att alla inte är likadana med det där- L till exempel, verkar ju inte ens behöva 24 h för att vara redo för nästa kärlekshistoria. Men en sak är säker- jag ger mig inte in i det helvetet igen ifall det inte är på riktigt. Kanske tog han med sig min naivitet.

Avslutar med några rader som förklarar rätt mycket hur mycket jag kärlek jag har runt mig, ÄNTLIGEN. Jag har behövt mer kärlek i mitt liv än den jag fått. Detta skrev en vän jag träffade i Istanbul i somras tillsammans med en bild på instagram:

”The loveliest, toughest girl I met in 2015. We’ve shared zillion stories over beers; ate tons of Turkish meals, bought same things and visited places together while our minds calculating how much we had left for the next stops; laughed at jokes, cried over sad stories, and smiled at our great, great lives. You know how much I miss you, Vicky. Have a lovely time in Costa Rica!”

Vill sprida mer kärlek, jag också. Det finns så mycket potential inom mig.

Ta hand om er.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Bilder! Yey!

 photo 270D8949-B718-4CA3-9734-23C18F392B3E.jpg photo 2A4030EF-6EF6-4604-A0F6-69E58EC35EED.jpg
Båda ovan i Tortuguero
 photo 34C52E0C-62B4-439A-A709-AA50455687B0.jpg
I Panama på juldagen
 photo 69E5370C-CAD1-406D-B387-2AED3D4AF958.jpg
Med en turkisk tjej. Gick 25 minuter genom en palmskog för att komma till denna drömmiga strand.
 photo 35CD220D-3ED9-4B2B-870C-EB1DFAC00701.jpg
Jag och kompis i San Jose
 photo 7083406D-79C5-4E02-AC9F-AD1648698288.jpg
Vattenfallet La Fortuna
 photo 3698A380-E8DE-42D9-AE50-CF43D3643CF1.jpg
Man kunde bada en bit bort, vilket jag såklart gjorde
 photo BF88D704-4D7B-4793-BD15-543A55E5272D.jpg
Sådanahär bussar åkte man
 photo 01475E7A-A1DA-410E-BBBF-8082170C2E47.jpg
Jaco på västkusten
 photo 493592C4-B14D-4D72-9E48-B5DB3F360295.jpg
Jaco
 photo 5F59346E-C892-481C-AAD8-4A9AFE5AEDA4.jpg
Skickade såklart lite vykort runt om i världen
 photo C2CF050A-7634-41C3-81F5-AC6D43A944DE.jpg
Denna bar i Jaco <3
 photo EC042FAB-87FC-4346-991C-2D371957BF77.jpg
Mitt drömrum i Miami- tack American Airlines!

Helgen har bestått av jobb och kommade veckan skall bestå av ingenting förutom plugg! Sista veckan på terminen, nu kör vi!

Dear father

 photo CD194917-09BE-4E33-A934-619CE117ACB4.png.jpeg

Three letters and no reply. I don’t blame you, but I feel sad. When we met for the first time I was too busy being in love with a man on the other side of the world. Just like my mother was 23 years ago. You were too busy being nervous. Even if we never meet again I will remember those weeks we spent together. All the donuts we shared, our road trip to coromandel, our hike to the deserted island, picking mussels for dinner, riding in your old baby blue car, your old bach, and all other old things of yours. 

I understand. I just hope.  

Much love, Vic 

Hemma

Att resa förändrar mitt perspektiv på livet. Det känns konstigt att vara hemma och bara fortsätta livet som det var innan när egentligen allting har förändrats. Vad som var viktigt innan är inte längre lika viktigt. Har självfallet blivit förkyld, ni vet när man reser sig upp så snurrar allting. 45 graders skillnad på två dygn, inte så konstigt att min kropp reagerar. Men måste kämpa för jag måste plugga. Och jobba. 

God natt nu. 

Hejdå Costa Rica

5 jan 14:04Jag har glömt bort att skriva under denna resa. Jag tog med mig dagboken men har inte ens öppnat den. Kanske har jag maxat min tid. Men när minnet sinar kommer ingenting finnas kvar. Jag har träffat så många fina människor. Jag har varit mer öppensinnad än någonsin innan. Haft så roligt. Badat i vattenfall, hikat upp för en vulkan, festat vid havet, badat i stora vågor, kollat på fantastiska solnedgångar på stranden, varit i nationalparker, gått på museum, druckit lokal öl, hängt för mycket i hängmattor, pratat spanska, sett djur jag inte ens visste fanns, svettats så jag droppar och frusit så jag skakar. Jag grät så mycket igår på san Joses flygplats när jag insåg hur mycket kärlek som jag upplevt de senaste veckorna. För en vecka sen var jag superredo att åka hem igen men då ville jag stanna för alltid. Planet blev försenat vilket gjorde att jag missade mitt nästa flyg från Miami till new york, vilket resulterade i fyra timmar av kaos. USA är verkligen inte roligt att åka igenom. Hur som helst blev jag ombokad, fick ett rum på Sheraton plus mat, så i slutändan blev det väldigt bra, i och med att jag slipper två nätter på kalla flygplatsgolv i NY och London som planerat. Igår kväll vid 00:00 kom jag till mitt stora lyxrum med gratis mat från subway och var så lycklig, har ju bott på hostel i flera veckor. Sängen var nog den skönaste jag någonsin sovit i, wow! Hann dessutom besöka downtown Miami imorse vilket var hur bra som helst. Köpte blåbär och mango till frukost, yum! 

Vet inte vad mer jag ska säga om min resa, jag har väl redan glömt bort hälften av allt som hände. Är inte det det fina med livet, att leva just precis nu och sen glömma bort nästan allt? Jag har en fullkomligt kaosartad vecka framför mig- jag har inte pluggat någonting alls till tentorna, så jag har några dagar på mig att ta igen allt det, samt två dagars jobb som jag har tagit på mig av någon konstig anledning, och så ska jag hinna träffa mina vänner och sova ikapp tidsskillnaden. Dessutom ska jag åka till Sthlm av någon konstig anledning (?!), och boka flyg till Indonesien, nya Zeeland och Tahiti. Vilket känns knäppt just nu när jag är så fullkomligt trött på långflyg. Sa nyss till mig själv att jag verkligen ska tänka igenom nästa resa jag bokar, för när jag väl är på resande fot känns det aldrig värt det. Förstår inte alls att mina drömmar faktiskt har varit att bli både pilot och flygvärdinna- och det var inte längesen. Sitter för tillfället på flyget från Miami till NY och ska faktiskt passa på att ta upp plugget nu. ¡Hasta luego!